eller?
Jag tycker att det kan vara jätteskönt att vara ensam ett tag för att få lite lugn och ro och komma bort från all stress.
Men nu när jag har bott ute i skogen ensam ett längre tag börjar de nästan bli för ensamt... tror mest att det är höstmörkret och det kalla vädret som gör det. Jag saknar lite att kunna åka till en kompis som bor NÄRA och bara säga hej. jag känner en av grannarna rätt så bra men dem är över 70år, och det är väl inga jag direkt jag skulle sitta och snacka skit med en torsdagkväll... visst är dem jättetrevliga men, ja, ni fattar.

Men snart är det vår och då kommer ljuset tillbaka, kanske även glädjen =)

Nog för att jag inte vill flytta tillbaka till stan, trivs oerhört bra på landet.. vill verkligen bo på landet. Men gärna med kompisar nära. Eftersom jag är från stan så har jag ju mest "stadskompisar". Tyvärr är dem inga tjejer som vill flytta ut på landet i åldern vi är i nu... de är stadstjejer.... men jag lär ju känna nya hela tiden när jag bor här ute, via jobbet mest, så det är ju kul! Som tur är har jag Miriam en bit bort, tråkigt bara att de bor några mil ifrån mig!

usch, vilket deppigt inlägg... MEN jag skyller på vädret!! Grått och TRIST!

grattis på farsdag pappa!

kram